Kommer ni ihåg att ni har sett det här stället förut här på bloggen? För mig kanske det är lite mer speciellt och komma tillbaka hit och gå den här hiken. Sist jag gick den var min lilla Alba i magen. Idag kunde hon gå den själv..  Eller iaf sitta på mina axlar och i vagnen.. hon hade ju inte dom bästa hike-skorna. Vill ni se hur det såg ut när lillan var i magen i mars för två år alltså 8 vevkor innan hon kom  så trycker ni HÄR. Kommer ihåg att jag var glad att jag orkade hikea med magen. Känns så galet vad tiden går, även om det har hänt så mycket så är det nästan lite läskigt. En sak som jag tänkte på är hur mycket roligare det blir varje dag med att ha en liten. Just nu är hon så charmig och säger – tack till allt som görs.. öppnar man dörren eller ger henne nåt kommer ett litet gulligt – tack <3