kommer ni ihåg det här beslutet vi skulle ta efter vi såg vädret över berget..

och japp, vi gjorde.. vi skulle bestiga berget

helt magiskt natur var det, här var mitt i en olivlund

och en stig.. plus en kittad pappa med både kamera och drönare 

ser ni dom olika naturerna, olivträd, skog, berg

nu har vi kommit till att det är 2h och 10 min kvar till toppen..

och vi går en lång bit i fin skog

sen kom en trång terräng av barrbuskar på en brant stig

en taggad syrra

själv samlade jag krafterna

väl uppe för den stigen hade det brunnit (Frida passa på att kissa ”släcka en brand”)

det här var magiskt, att få komma ur skog och terräng och se alla moln dansa uppe där vi var, dessutom kom solen fram mer

nu ni, nu börjar det bli högt

japp, pappa fick hålla mig i handen… ni ser ju hur smal stigen är. Förstår man hur brant det är?

här tror vi att bergstoppen är..

dock så fel vi hade, ca 1 timma kvar till toppen var det efter vi kommit upp dit

på vissa SVINLÄSKIGA platser hade några hjältar satt dit kedjor

precis det ni ser där är hur jag sitter fast, jag vet inte hur jag ska ta mig därifrån (mest av rädsla)

nu börjar vi närma oss och kylan början komma

WE F*******CKING MADE IT!!!

så mäktig känsla, jag lever fortfarande på den känslan

medan vi laddade om energin med lite snacks så flög ballaste pappa med drönaren, ni ska få se senare

lyckligt ovetande att solen ska gå ner om 40 minuter!!!! 

den absolut finaste solnedgången fick vi se medan vi sprang.. vi hade några väldigt läbbiga partier att ta innan mörkret var totalt

vi klarade det med, men det vart bäck bäck bäck bäck bäck bäck bäck svart ( vi både såg djurögon med iphone lampan och hörde nått morrande djur….)

Hej fina ni!

Ni kanske fattar genom bilderna hur mäktigt det här var? Så maxad upplevelse. Jag är så imponerad över oss alla.. stolt också! Jag har ju nämnt för er förut om min höjdskräck.. den har ju inte blivit bättre sen jag fick Alba om man säger så. Att gå upp för La Concha trodde jag var som en lång pw i uppförsbacke.. Är ni med mig på den? Men glöm den tanken, det här var en helt ny nivå av rädsla, upplevelse och att lära känna sig själv i olika situationer. Jag hade aldrig sagt ja till att gå i en bäcksvart skog om vi börjar där. Fast det jag verkligen inte visste var att man skulle ta sig förbi S T U P på S M A L A ca 30 cm stigar.. Ni kan inte ana hur rädd jag var där. Svindel och ovetande vad som skulle komma skall.. Men jag är verkligen en sån som ifall att jag har ett mål ska jag slutföra det. Det här målet klarade jag på adrenalin och mitt team <3

Även fast att jag var rädd så vill jag såå tipsa alla er att åka ner till Marbella och bestiga La Concha! Men jag har ett tips – gå tidigt. Det tar 5 timmar att gå men man vill ju stanna lite på toppen.. vi gick vid 15 tiden (det regnade tidigare på förmiddagen så kunde inte gå då) och tänkte ju att solen gick ner vid 20 och mörkt vid 21. Nix 19.37 gick den ner, det fick vi reda på när vi stod på toppen och klockan var 19. Vi hann njuta men förstod nog inte förens dagen efter vad vi varit med om. Det var så jäkla ballt! 

Just nu längtar jag efter mer sånna här upplevelser i mitt liv! Sitter ni inne på några tips så snälla snälla skriv det <3