Hej fina ni!

Det är så svårt att förklara hur allt är nu, men jag känner mig konstant bakfull i kroppen. Som att kroppen är på helspänn och det ända som är i mina tankar är den avlindas familj. Det är min killes systers son som gick bort. Min kille ser sin syster nästan som sin mamma så mycket som han är där och hon ordnar för honom. Så mitt viktigaste nu är att finnas där för alla dom. Jag kommer vara här precis lika mycket som annars men har fått frågor från er vem det är som lämnat oss och självklart svarar jag er alla på alla frågor. Men en läskig del av allt det här hemska är medicinerna som läkare gav Patrik!! Det var igår efter dag två av minnesstund i stor kyrklokal (ca 2000 personer var där dag 1, det är verkligen kärlek) som vi som dagen innan var hemma hos dom och jag fick se den här stora påsen med m e d i c i n e r. En av systern studerar medicin nu och gick igenom alla med mig. Förlåt att jag svär men FY FAN. Man ska verkligen vara försiktig med vad man stoppar i sig. Biverkningarna av alla olika tabletterna (röster i huvudet etc..) och att man blev resistens av en av dom så en dos snabbt blev att man behövde höja dosen ofta vilket gjorde då att man blev ju beroende av sin medicin för att må bra… Jag tycker det är så skrämmande!! Att det är det som vår sjukvård ger en som ber om hjälp.

Med det sagt vill jag verkligen att ni är rädda om varann, tänk på vad ni stoppar i er och att jag tror på att äta rätt mat är en medicin, plus att röra på kroppen.  <3