Nu pratar vi djupt men kunde inte sluta tänka på denna text. Tycker den är as COOL!
Två bebisar som diskuterar i mammas mage…
Den ena bebisen frågade den andra:
”Tror du på ett liv efter förlossningen?” Den andra svarade, ”Varför, naturligtvis. Det måste finnas något efter leverans. Kanske vi är här för att förbereda oss för vad vi kommer att bli senare. ”
”Larvigt” sade den första. ”Det finns inget liv efter leverans. Vilken typ av liv skulle det vara? ”
Den andra sa: ”Jag vet inte, men det kommer att bli mer ljus än här. Kanske kommer vi att gå med våra ben och äta från våra munnar. Kanske kommer vi att ha andra sinnen som vi inte kan förstå nu. ”
Den första svarade: ”Det är absurt. Att kunna gå är omöjligt. Och äta med våra munnar? Löjligt! Navelsträngen levererar näring och allt vi behöver. Men navelsträngen är så kort. Livet efter leverans ska logiskt uteslutas. ”
Den andra insisterade, ”Jo jag tror att det är något och kanske det är annorlunda än det är här. Vi kanske inte kommer att behöva denna fysiska sladd längre. ”
Den första svarade: ”Nä du, Och dessutom, om det finns liv, varför har ingen någonsin har kommit tillbaka därifrån? Leverans är slutet av livet, och i efter leverans det är ingenting annat än mörker och tystnad och glömska. Det tar oss ingenstans. ”
”Tja, jag vet inte”, sade den andra, ”men säkert vi kommer att möta mor och hon kommer att ta hand om oss.”
Den första svarade ”Mamma? Du tror faktiskt på mamma? Det är skrattretande. Om mor finns då där är hon nu? ”
Den andra sa: ”Hon är överallt omkring oss. Vi är omgivna av henne. Vi är av henne. Det är i henne att vi lever. Utan henne denna värld skulle inte och kunde inte existera. ”
Sa första: ”Tja, jag kan inte se henne, så det är bara logiskt att hon inte existerar.”
Till vilken den andra svarade: ”Ibland, när du är i tystnad och du fokuserar och du verkligen lyssna, du kan uppfatta hennes närvaro, och du kan höra henne kärleksfull röst.”
KOM UT NU, jag ska lära dig allt jag kan!
