Hjälp.. Jag vet inte vad jag ska börja men hjälp är nog ett bra ord.

Sen kan jag säga förlåt för tystnaden som har varit här på bloggen.

Och sist men absolut inte minst, TACK till alla som hjälpte mig!

Det började nämligen komma lite mensvärk och jag tycker det var lite underligt så här fort efter förlossning att få den. Så efter mitt inlägg med dom goda bakade potatisarna jag la upp så mötte jag och Vega min syster, hennes pojkvän och mamma i humlegården för att ha picknick med dumplings i solen. När jag böjer mig ner kommer det blod mellan mina ben… Sen slutar det inte! Och några minuter senare säger min lillasyster till mig att hon går och möter ambulansen. Och en halvtimma senare ligger jag på operationsbordet och akutopereras för att jag har förlorat 2,5 liter blod.

Tänkte inte gå så mycket mer i detalj utan mer säga att detta är väldigt sällsynt men det händer när det är en bit kvar av moderkakan. Så vill mest säga till alla er som ska föda, be dom titta en extra gång att allt kommit med ut! Vi har ju en väldigt bra sjukvård i Sverige och det är jag jätte tacksam för. Det är så här kvinnor förblöder som bor för lågt bort från sjukhus eller i fattiga länder. Jag hann inte riktigt förstå vad som hände utan det slog mig mer nu när jag kommit hem. Hade bara Vega i mina tankar! Och nu är det verkligen min underbara syster som tog mitt lugn lite mer på allvar och fanns där med mamma på sjukhuset! Nu längtar jag och Vega ihjäl oss efter pappa som olyckligtvis är i Spanien, stackars som varit så många mil ifrån när något sånt här händer.. Men fick ha min egna pappa här som handlat kylen fylld med energi, näring och järntabletter till mig!

Har förstått att det är väldigt fint väder ute så hoppas ni njuter till fullo nu och är rädda om varandra! Puss och kram från en mörbultad och chockad mig efter narkos och upplevelse