So far so good.. Det är ju så nice här på Ibiza! Inte för att vi gjort så mycket men det behövs inte när man har en liten, jag är sysselsatt hela tiden ändå. Vi bor precis i hamnen vid gamla stan och det är så mysigt och strosa runt här. Och det njuter jag och Alba av.. Förutom lite skrubbsår på benen så trivs hon, alla är ju så glada! Det är inte som hemma, jag vet att jag skrivit detta förut.. Men varför känner man sig så ovälkommen hemma när man har barn och hund? Det är ju det finaste vi har och även vår framtid. Ingen som sitter och säger tyst eller liknande när vi pratar. Dom vet ju endast vad kärlek, frustration och att dom har små egon men inget mer än så.. Och det borde vi väll alla vuxna klara av att handskas med. Tror hon aldrig har haft tråkigt en sekund här (eller andra delar av Spanien hon varit i)på resturang eller andra ställen, pga av alla runt omkring( för mig kan ju helt klart tröttna på). Hon blir på så mycket bättre humör, hjälpte en liten kille med sin napp, krama en liten flicka, hjälpte köra en vagn osv.. Och då var klockan ändå sent. Då vanligtvis hemma man måste hålla sig hemma för att inte få snea blickar… Är ni med mig hur jag menar? Eller tycker ni bara jag låter bitter.. haha. Som när jag blev bitter när beställde värsta fina ROS glassen och den hann smälta på 3 sekunder innan bilden togs 😉 En annan sak som var fint och gott, att göra ljusa sushi-rullar med hjälp av dom där tunna wrapsen man kan göra.. Vet ni vilka? Tips 🙂
Håller inte helt mer. Om jag väljer att äta ute på restaurang vilket man kanske inte har råd att göra så ofta, lägger dyra pengar på att njuta av god mat och vin och en middag med sällskap av en vän man kanske inte träffat på länge, är det inte så trevligt med ett barn som skriker högt och tjoar och härjar omkring alldeles intill en. Tycker det händer rätt ofta och helt utan att förälder säger till då barn faktiskt gastar och skriker, slår i borden, springer omkring osv. Självklart är det inte alltid så. Men att jag ska behöva skärpa mig känns som lite respektlös uppmaning
Härliga bilder! Förstår precis vad du menar och det är jättetråkigt. Man får ofta känslan av att man stör folk runt omkring i Sverige (Stockholm?) speciellt med ett väldigt liviligt barn, hehe… I utlandet pratar folk med vår son, springer till Apoteket när han trillar och slår sig, han spelar fotboll med helt färska bekantskaper och blir bjuden på glass och det har ofta hänt att han t ex får en klubba i en affär eller en croissant på bageriet. Barnen får höras och synas, och många gånger är de ändå mer väluppfostrade än svenska barn… Individualismen har nått höjder som gör vårt samhälle rätt tråkigt faktiskt. Något som jag tycker är väldigt märkligt är att barn i lekparken oftare leker med sina föräldrar än med andra barn.
Visst kommer glassen från Amorino? ?
Håller med ang barn och hundar i Sverige, därför älskar jag att vi bor i Spanien!