Nu måste jag skriva av mig lite eftersom så många undrat och skickat omtanke. Men vet ni vad, det känns som jag lever igen, med min lilla familj! Finns det någonting viktigare och finare? Jag hade svårt att förstå det under en lång tid förra året och försökte då må så pass bra som möjligt även fast det var många hemska stunder. Men genom någonting ont kom något gott och det som fick mig att inse det är kärleken som en familj har. Finns ingenting finare än att se Alba med sin pappa och tvärtom! Man brukar ju säga ”everyone can be a father but it take someone speciel to be a dad”. Den lyckan som finns nu är jag så tacksam för och någonting som kommer bygga Alba till en trygg människa. För det var nåt som åt upp mig varje minut förut även fast jag hade dom mest underbaraste människorna runt om kring oss som jag är evigt tacksam för att jag har så kändes det tomt. Nu känner jag mig hel igen 🙂 Så nä jag flyttade bara hem till min fina sambo igen! Som jag längtade till att få bli en familj igen<3 Men förlåt om ni fick bli lidande med mindre inspiration här men det håller jag på att ta igen och hoppas att ni förstår. Ni är bäst! <3 Och tack till alla er som skickat alla fina ord till mig, det värmer mer än vad ni tror!
Tycker bilden var så mysig, även om Alba har mat i hela ansiktet så fick den mig glad.
