Hej underbara ni!

Det här var ju nog den mest gömda lilla oasen jag suttit och ätit en lunch på väldigt länge. Närmare vattnet än så kommer man ju inte.. Som tur var det stenar så Alba inte kunde komma ända fram. Och lite mer tur var väl att det fanns kompisar med på lunchen. Ni som har barn vet nog vilket humör det vart när man bara somnar 5 minuter i bilen och vägrar sen att somna om i vagnen. Så vi bestämde oss att det inte var sista gången vi gick dit. Det var så blåsigt också.. och mitt i lunchen kom skräcken av allt vi fick höra från Stockholm. Ryktet spred sig ända hit om skottlossning överallt. Och alla telefonlinjer var ju som sagt nere. Visset att min lillasyster jämt springer på möte där omkring och hennes kille jobbar i den korsningen så precis som alla andra var det vidrigt. Så det spelar inge roll vilken plats i världen man är på när någonting sånt här händer. Jag ville bara hem till mina nära eller få hit dom ( eller såklart alla i trygghet)!!

Är glad att mycket av det som jag hörde var rykten, men fruktansvärt ledsen över allt annat, går inte en sekund utan att man tänker på det och alla drabbade. Men en sak jag är stolt över är att jag är tillsammans med en som är syrian. ALLA är lika värda. Punkt slut. Det kommer Alba växa upp med, inte någonting annat bara för att sådant här händer! 

Ps. är det någon som ska till Marbella och vill hit så heter det Kala Kalua Playa.. Ät pill pill, bamse tomtaer med lök som typ är söt, paella med färska skaldjur eller stor melon med nyhyvlad skinka på..