Idag har vi varit på julmarknad. Som nästan alla andra också var kändes det som.. iaf ett tag. När man satt där i bilen och Alba gråter ( av ilska hoppas jag för hon avskyr bilstolen) och det är kilometerlång kö för att ens komma dit börjar väl man känna ”hur kul kan det vara”. Men så får man lixom bara ruska tag i den känslan och göra det man var på väg för att göra. Det var jag och Lisa med alla våra barn, och jag är så glad att vi förvandla den där känslan. Det var så mysigt. Och fint, vi tajma precis Lucia tåget och solnedgången! Wow hela himlen var lila och orange medan det var frost på den gröna ängen. Visst ser det nice ut att bara kuta ned för backen som Matteo och Kiwi gjorde? På tal om känslor här kommer jag fortfarande ihåg den känslan när man bara sprang för glatta livet. Lilla Alba missade allt då hon sov ruset av sig efter bilfärden.. Som skulle bli igen när vi åkte hem. Men då fick hon se snö första gången i sitt liv ð
Här ( tryck för att se) var vi förra året, men då var lilla i magen.. (Vilket känns helt overkligt att hon har varit där inne)! Måste nog ändå säga att Skansen ändå är bäst. Fast det är ju otroligt fint komma ut till Häringe slott <3