om ni spanar där borta i hörnan så springer det världens gulligaste tjej med sin farfar

där sitter hon lilla skatten med nytt sällskap på springturen 

men gosa hann vi också göra <3

som jag och Lisa fylldes med kärlek av dom här underbara tjejerna

Hej kära ni!

Om ni bara kunde ana så mycket jag längtat efter att få krama lilla Corinne och hennes mamma. Berättade för er om min kompis dotter som fick Leukemi för ca 3 veckor sedan.. det har inte gått en sekund utan att jag tänker på dom. Det var precis så där härligt som jag hoppades på att få komma dit. Alexia delar så fint med sig av allt på hennes blogg (TRYCK HÄR för att komma dit) så var ju beredd på det mesta, men man kan inte förbereda sig på något sånt här. Det blir alltid mer verkligt efter att man får se det med egna ögon, allt känns som en mardröm även fast man fått se att det är på riktigt. Att så små ska bli så sjuka borde inte få finnas! Även om mina tårar satt i ögonvrån så var det enkelt att le och skratta, låter kanske märkligt men älskade lilla Corinne busar, skrattar och leker precis som alla andra, om inte mer. Det värmde hela mitt hjärta och lite till! Ända nu är att jag längtar ännu mer tills vi ses nästa gång. Så svårt och veta hur mycket man ska höra av sig etc men jag har lärt mig nu efter dom här dagarna av olika hemska saker att tillsammans är vi starkast. Man ska aldrig tveka på att höra av sig eller komma förbi och hjälpa till. Fin tanke att komma ihåg speciellt nu till jul <3 

En sak av miljoner frågor som vi pratade om där på barncancer-avdelningen var ju hennes lilla sond i näsan där hon får i sig medicin och näring nu är ju så bra att kunna välja vad man ska stoppa i. Dom har tagit bort allt socker, så gott som iaf eftersom cancerceller växer av socker. Så vårt fika vi hade med oss blev rawfood bollar och smoothie.. För äta kan Corinne också men tänk så bra att man kan tillsätta massa annat i slangen- typ vitlök etc 😉 Ni som har egna frågor får gärna gå in på hennes blogg, Alexia är en superpowermamma av rang och svarar på allas frågor <3

Hej fina ni!

Det är så svårt att förklara hur allt är nu, men jag känner mig konstant bakfull i kroppen. Som att kroppen är på helspänn och det ända som är i mina tankar är den avlindas familj. Det är min killes systers son som gick bort. Min kille ser sin syster nästan som sin mamma så mycket som han är där och hon ordnar för honom. Så mitt viktigaste nu är att finnas där för alla dom. Jag kommer vara här precis lika mycket som annars men har fått frågor från er vem det är som lämnat oss och självklart svarar jag er alla på alla frågor. Men en läskig del av allt det här hemska är medicinerna som läkare gav Patrik!! Det var igår efter dag två av minnesstund i stor kyrklokal (ca 2000 personer var där dag 1, det är verkligen kärlek) som vi som dagen innan var hemma hos dom och jag fick se den här stora påsen med m e d i c i n e r. En av systern studerar medicin nu och gick igenom alla med mig. Förlåt att jag svär men FY FAN. Man ska verkligen vara försiktig med vad man stoppar i sig. Biverkningarna av alla olika tabletterna (röster i huvudet etc..) och att man blev resistens av en av dom så en dos snabbt blev att man behövde höja dosen ofta vilket gjorde då att man blev ju beroende av sin medicin för att må bra… Jag tycker det är så skrämmande!! Att det är det som vår sjukvård ger en som ber om hjälp.

Med det sagt vill jag verkligen att ni är rädda om varann, tänk på vad ni stoppar i er och att jag tror på att äta rätt mat är en medicin, plus att röra på kroppen.  <3 

En blomma jag för evigt kommer att tänka på dig Patrik när jag ser. Jag vet inte ens om du tycker den är fin eller har lagt märke till dom här stora röda blommorna men jag tycker dom är vackra, precis så som du Patrik. Jag vet inte ens vad som försegick i dina tankar men jag vet att alla runt om kring dig har gjort allt i sin makt för att du ska må bra. Om du bara kunde förstå hur många som fanns och kommer alltid finnas för dig. Men ibland vinner sjukdomen och inatt somnade du in efter ditt tragiska självmord. Jag kan inte fatta det, inte ens efter jag besökte dig igår. Det går inte att ta in eller förstå, du låg ju där och andades det såg jag ju. Nu är du där på andra sidan stjärnorna och här saknas det en son till dom finaste föräldrarna, en bror till dom bästa syskonen, en vän, en familjemedlem, en släkting, en kusin, en Patrik som vi alla älskar!

Jag vill skicka all min kärlek till alla som är med om allt hemskt i världen och nu jag ska fokusera på min familj! Jag har gjort massa inlägg som kommer komma på löpande band så ni vet. Men är det någon som har något bra eller fint jag kan göra i den här obegripligt sorgliga som hänt så får ni gärna dela med er, jag har nämligen aldrig varit med om någonting så här hemskt förut… om nu kan mäta i hemskheter i att man går bort. Det är alltid så obeskrivligt hemskt!!